Amanda:
Hej Afrikabloggen!
Ville mest bara lägga upp en bild på den fina tavlan som jag och mamma gjorde igår.
Eller ja, jag skrev ut bilderna och hon gjorde resten.. Tack mamma!
Vi har även fått besked om att vi ska presentera Afrika 2011 på Drottning Blanka fredagen den 30 september :)
Och jag ska ha Afrika-kväll på jobbet (Apotek Hjärtat, Laholm) på onsdag!
Visa bilder & filmer och såklart berätta allt vi varit med om :)
Afrikapuss
Ville mest bara lägga upp en bild på den fina tavlan som jag och mamma gjorde igår.
Eller ja, jag skrev ut bilderna och hon gjorde resten.. Tack mamma!
Vi har även fått besked om att vi ska presentera Afrika 2011 på Drottning Blanka fredagen den 30 september :)
Och jag ska ha Afrika-kväll på jobbet (Apotek Hjärtat, Laholm) på onsdag!
Visa bilder & filmer och såklart berätta allt vi varit med om :)
Afrikapuss
Amanda:
Hej Afrikabloggen!
Det var ett tag sen sist.
Det svenska livet börjar så smått se ut som "vanligt". Men självklart är det mycket som har förändrats. Det här med att prioritera vilka saker som egentligen är viktiga och om det verkligen är nödvändigt att bli irriterad över att bussen är sen eller att just den sortens bröd är slut på maxi.
Ni som känner mig och Kajsa rätt vet att vi är långt ifrån färdiga med Afrika 2011. Vi planerar nu att åka runt till olika gymnasieskolor och berätta om vårt äventyr och sedan prata med rektorn om eventuella volontärresor som kan kombineras med praktik. Vi tycker nämligen att det är så pass viktigt att få åka på en sån här grej. Många skolor åker till koncentrationsläger på studiebesök, men jag tycker absolut att detta är viktigare eftersom detta är ett problem som finns just nu.
Igår var Ann-Katrin från Hallandsposten här och intervjuade oss. Det ska nämligen bli ett stort reportage om oss i tidningen nästa vecka. De ringde oss redan när vi mellanlandat i Turkiet för att bestämma om en dag som vi kunde träffas. Roligt att de har hållt koll på oss och vill fortsätta publicera artiklar med oss. Så antagligen är vi ju rätt interessanta ändå :) Vi berättade om allt mellan afrikas himmel och jord och hon fick även med sig några bilder hem.
Idag ska jag och mamma scrappa ihop en tavla som vi ska ge tdl Fredrik som tack för sponsring av vårt tandläkarprojekt!
Ska även skicka mail till olika rektorer runt om i Halmstad och fråga om de är interesserade av ett möte med oss.
Kärlek till er alla
Det var ett tag sen sist.
Det svenska livet börjar så smått se ut som "vanligt". Men självklart är det mycket som har förändrats. Det här med att prioritera vilka saker som egentligen är viktiga och om det verkligen är nödvändigt att bli irriterad över att bussen är sen eller att just den sortens bröd är slut på maxi.
Ni som känner mig och Kajsa rätt vet att vi är långt ifrån färdiga med Afrika 2011. Vi planerar nu att åka runt till olika gymnasieskolor och berätta om vårt äventyr och sedan prata med rektorn om eventuella volontärresor som kan kombineras med praktik. Vi tycker nämligen att det är så pass viktigt att få åka på en sån här grej. Många skolor åker till koncentrationsläger på studiebesök, men jag tycker absolut att detta är viktigare eftersom detta är ett problem som finns just nu.
Igår var Ann-Katrin från Hallandsposten här och intervjuade oss. Det ska nämligen bli ett stort reportage om oss i tidningen nästa vecka. De ringde oss redan när vi mellanlandat i Turkiet för att bestämma om en dag som vi kunde träffas. Roligt att de har hållt koll på oss och vill fortsätta publicera artiklar med oss. Så antagligen är vi ju rätt interessanta ändå :) Vi berättade om allt mellan afrikas himmel och jord och hon fick även med sig några bilder hem.
Idag ska jag och mamma scrappa ihop en tavla som vi ska ge tdl Fredrik som tack för sponsring av vårt tandläkarprojekt!
Ska även skicka mail till olika rektorer runt om i Halmstad och fråga om de är interesserade av ett möte med oss.
Kärlek till er alla
Kajsa (i Falukorvslandet):
Hej Afrikabloggen! (när kommer man skriva det nästa gång?)
Först vill jag bara rada lite vanligt folk i en tack-lista (för jag älskar ju listor)
Tack
Min familj
Min Johan
Mina vänner
Claes Silfverhjelm
Hela Drottning Blanka
Röda Korset i Laholm
Folke Bernadotte-fonden
Ni har alla varit en del av vår process.
Men till det jag egentligen vill ha fram...
Jag går fortfarande runt i en bubbla och funderar på hur det kan vara möjligt att vårt äventyr är över. Hur allt här hemma kan vara så rent, lukta så gott och vara så organiserat.
Tänk att vi, du & jag Amanda, har tagit oss hela vägen till vår dröm.
Från den dagen då vi satt i min stugas trädgård och någon av oss sa; vet du vad jag alltid velat göra? Åka till Afrika och volontärarbeta.
Tänk alla gånger det känts så fruktansvärt avlägset, t ex när man sitter på en 10-timmars-buss till Härnösand för att gå på Afrikakonferens,
När man stått i 30 minus med urinvägsinfektion och sålt muffins och haft fiskedamm,
När man suttit i oräkneliga timmar bland röda-kors-tanter och druckit kaffe,
Ja, då var Afrika väldigt långt borta.
Men nu vet både du och jag att både Afrika, och allt annat man drömmer om, är inom räckhåll bara man ger sig fasen på det.
Och det gör vi ju alltid.
Så Amanda, tack för att vi gav oss fasen på det här tillsammans.
Tusen skratt, tusen omgångar nollan, tusen minnen, tusen utmaningar senare kom vi ut på andra sidan och flabbade oss igenom Köpenhamn och hela vägen hem tills vi till slut landade våra egna sängar.
Fick du med dig bomben?
Två dagar senare är det gott med svensk mat, skönt med jämna vägar och bekvämt att välja temperatur i duschen.
Men tomt utan Ann-Christine.
Någon dag åker vi vägen tillbaka till Kenya, ett universum vi nu för alltid har en fot i.
Men först ska vi hitta hem i vårt eget.
Stoppar du in myggnätet och släcker så lyser jag med mobilen så du hittar in.
Godnatt Afrika.
Din Kajsa mzungo Albjär
Först vill jag bara rada lite vanligt folk i en tack-lista (för jag älskar ju listor)
Tack
Min familj
Min Johan
Mina vänner
Claes Silfverhjelm
Hela Drottning Blanka
Röda Korset i Laholm
Folke Bernadotte-fonden
Ni har alla varit en del av vår process.
Men till det jag egentligen vill ha fram...
Jag går fortfarande runt i en bubbla och funderar på hur det kan vara möjligt att vårt äventyr är över. Hur allt här hemma kan vara så rent, lukta så gott och vara så organiserat.
Tänk att vi, du & jag Amanda, har tagit oss hela vägen till vår dröm.
Från den dagen då vi satt i min stugas trädgård och någon av oss sa; vet du vad jag alltid velat göra? Åka till Afrika och volontärarbeta.
Tänk alla gånger det känts så fruktansvärt avlägset, t ex när man sitter på en 10-timmars-buss till Härnösand för att gå på Afrikakonferens,
När man stått i 30 minus med urinvägsinfektion och sålt muffins och haft fiskedamm,
När man suttit i oräkneliga timmar bland röda-kors-tanter och druckit kaffe,
Ja, då var Afrika väldigt långt borta.
Men nu vet både du och jag att både Afrika, och allt annat man drömmer om, är inom räckhåll bara man ger sig fasen på det.
Och det gör vi ju alltid.
Så Amanda, tack för att vi gav oss fasen på det här tillsammans.
Tusen skratt, tusen omgångar nollan, tusen minnen, tusen utmaningar senare kom vi ut på andra sidan och flabbade oss igenom Köpenhamn och hela vägen hem tills vi till slut landade våra egna sängar.
Fick du med dig bomben?
Två dagar senare är det gott med svensk mat, skönt med jämna vägar och bekvämt att välja temperatur i duschen.
Men tomt utan Ann-Christine.
Någon dag åker vi vägen tillbaka till Kenya, ett universum vi nu för alltid har en fot i.
Men först ska vi hitta hem i vårt eget.
Stoppar du in myggnätet och släcker så lyser jag med mobilen så du hittar in.
Godnatt Afrika.
Din Kajsa mzungo Albjär
Amanda (tillbaka i Sverige):
Hej Afrikabloggen!
Ja, då var man hemma igen. Blandade känslor men måste säga att det var väldigt skönt att få sova i sin egen säng!
Nu sitter jag här nyduschad med nyrakade ben och skrubbad kropp. Rakskummet var svart efter allt smuts som suttit i hårrötterna.. Mysigt!
Sitter här och fortfarande väldigt svårt att komma ihåg att skriva å,ä och ö istället för a och o.
Tycker själv att det ser jättekonstigt ut med ordet "för", gör det inte det?
Mamma kollar i mitt hår efter löss, jag kommer på mig själv att äta makaroner med händerna och jag blir helt förundrad över att det faktiskt finns 38 olika juicesorter på maxi.. Ja, nu är man 300 år fram i tiden igen!
Detta inlägget vill jag egentligen göra som ett tack till Kajsa. Inte bara Kajsa, utan världens bästa Kajsa.
Jag vill tacka dig för att du har gjort detta tillsammans med mig. Skulle aldrig velat uppleva det med någon annan. Tänk att vi inte har bråkat en enda gång! Att vi har haft det så himla roligt längs hela vägen och upplevt så himla mycket. Det är ju inte varje dag som man sitter på ekvatorn, skördar en egen ananas eller säger falukorv i kyrkan. Detta kommer verkligen förbli ett minne för livet! Tänk så många gånger som vi har skrattat så vi har gråtit.
Känns konstigt att inte dela säng med dig och att rätta till myggnätet. Eller att rolla dig med myggstiftet och sen säga att det kostar 20 bob. Fan Kajsa, jag kommer sakna dig.
Ödlan
Ja, då var man hemma igen. Blandade känslor men måste säga att det var väldigt skönt att få sova i sin egen säng!
Nu sitter jag här nyduschad med nyrakade ben och skrubbad kropp. Rakskummet var svart efter allt smuts som suttit i hårrötterna.. Mysigt!
Sitter här och fortfarande väldigt svårt att komma ihåg att skriva å,ä och ö istället för a och o.
Tycker själv att det ser jättekonstigt ut med ordet "för", gör det inte det?
Mamma kollar i mitt hår efter löss, jag kommer på mig själv att äta makaroner med händerna och jag blir helt förundrad över att det faktiskt finns 38 olika juicesorter på maxi.. Ja, nu är man 300 år fram i tiden igen!
Detta inlägget vill jag egentligen göra som ett tack till Kajsa. Inte bara Kajsa, utan världens bästa Kajsa.
Jag vill tacka dig för att du har gjort detta tillsammans med mig. Skulle aldrig velat uppleva det med någon annan. Tänk att vi inte har bråkat en enda gång! Att vi har haft det så himla roligt längs hela vägen och upplevt så himla mycket. Det är ju inte varje dag som man sitter på ekvatorn, skördar en egen ananas eller säger falukorv i kyrkan. Detta kommer verkligen förbli ett minne för livet! Tänk så många gånger som vi har skrattat så vi har gråtit.
Känns konstigt att inte dela säng med dig och att rätta till myggnätet. Eller att rolla dig med myggstiftet och sen säga att det kostar 20 bob. Fan Kajsa, jag kommer sakna dig.
Ödlan
Kajsa (for sista gangen, i Kenya):
Hej alla dar hemma och sarskilt vara mammor!
Ni som kanner oss vet att vi ar rediga hejare pa att skriva listor, ja man kan faktiskt skriva listor om allt.
Sa darfor ska vi sjalvklart avsluta vart aventyr med en lista, som vi vill att ni ska fa ta del av;
den allra sista listan - det mamma inte fick veta
Vi har under de senaste tva manaderna:
- Fatt konstiga bett och blasor av okanda, antagligen jattefarliga, insekter samt
- Revor av formodligen dodsgiftiga taggbuskar
- Druckit ur skitiga glas pa ackliga stallen
- Tagit emot alkohol fran okanda man (med storsta sannolikhet mordare & valdtaktsman)
- Gatt ensamma hem genom slummen, mitt i natten
- Hoppat ur safaribussen trots viss lejonrisk
- Gatt pa diet medvetet (varst for Amandas mamma, jag vet vad du tycker om min rumpa, mamma. Puss!)
- Inte anvant sakerhetsbalte, nagon gang, pa 8 veckor, trots livsfarliga vagar och totalt oansvariga forare (oftast fanns balte dock inte att tillga, sa vad gor man?)
- Mutat och gomt oss fran polisen (det var Josephs fel!)
- Akt motorcykel och diverse andra fordon iforda enbart shorts & linne
Andas lugnt, vi ar snart hemma och da kan ni oja er.
Massor av Kenyapussar, for sista gangen
...och nu sporegnar det igen.
Ni som kanner oss vet att vi ar rediga hejare pa att skriva listor, ja man kan faktiskt skriva listor om allt.
Sa darfor ska vi sjalvklart avsluta vart aventyr med en lista, som vi vill att ni ska fa ta del av;
den allra sista listan - det mamma inte fick veta
Vi har under de senaste tva manaderna:
- Fatt konstiga bett och blasor av okanda, antagligen jattefarliga, insekter samt
- Revor av formodligen dodsgiftiga taggbuskar
- Druckit ur skitiga glas pa ackliga stallen
- Tagit emot alkohol fran okanda man (med storsta sannolikhet mordare & valdtaktsman)
- Gatt ensamma hem genom slummen, mitt i natten
- Hoppat ur safaribussen trots viss lejonrisk
- Gatt pa diet medvetet (varst for Amandas mamma, jag vet vad du tycker om min rumpa, mamma. Puss!)
- Inte anvant sakerhetsbalte, nagon gang, pa 8 veckor, trots livsfarliga vagar och totalt oansvariga forare (oftast fanns balte dock inte att tillga, sa vad gor man?)
- Mutat och gomt oss fran polisen (det var Josephs fel!)
- Akt motorcykel och diverse andra fordon iforda enbart shorts & linne
Andas lugnt, vi ar snart hemma och da kan ni oja er.
Massor av Kenyapussar, for sista gangen
...och nu sporegnar det igen.
Amanda (I Kenya):
Hej Sverige!
Ja, da var det dags for sista inlagget i Kenya. Imorgon borjar var 36 timmar langa hemfard..
Ska bli skont att fa komma hem men kanns samtidigt konstigt att lamna allt detta och alla intryck man fatt under de senaste tva manderna.
I fredags akte vi till ekvatorn och det ar ju inte varje dag!
Sen akte vi vidare till Kit-Makaye som i sjalva verket var nagra stora stenblock ovanpa varandra.
Igar tog vi med vart fadderbarn Cindy till poolen :) Forsta gangen som hon fick bada i en riktig pool.
Och innan vi akte till poolen tog vi med henne till affaren for att kopa lite frukt och godis.
Forsta gangen i en riktig affar aven om hon endast bor en km ifran den..
Och sa kopte vi en skolvaska till Cindy som hon kan ha pa nya skolan :)
Vi har i nulaget betalat arskurs 1 & 2, lunch, skoluniform, tjocktroja, idrottsklader och tva par skor.
Totalt 4000 SEK
Vi vill aven passa pa att tacka de 60 lasarna som vi har haft varje dag :)
Otroligt roligt att det varit sa manga!
Ses snart, kalla Sverige!
Afrikapussar
Kajsa (i Kenya):
Hej dar hemma!
Nu borjar resan verkligen lida mot sitt slut, bara ynka 5 dagar kvar... Kanns helt vansinnigt. Men det ar klart ni vet att det bara ar 5 dagar kvar! Ni raknar ju ner tills ni ska fa traffa era favoritpersoner!
I tisdags slet vi oss ur huset redan klockan sju for att for tredje och sista gangen den har sommaren bege oss till Homabay. Med oss hade vi Lucky (nej, det ar inte hunden, han bor med oss) da vi tyckte det var lite laskigt att antra den afrikanska landsbygden pa egen hand. Efter tre timmar pa skumpiga vagar, i nedsuttna saten med konstig lutning var vi framme. Efter ett mal friterad fisk och majsgrot i ett platskjuls-cafe blev vi upphamtade i bil (!) och skjutsade till St Pauls. Nastan med en gang fick vi bege oss ned till byn igen, till fots i ca 35 grader. Svettigt? Ja lite.
Vi gick tillsammans med Lucky och en larare fran skolan, som syster Alice skickat.
Var plan var som tidigare namnt att kopa plantor till skolan, nagot den har "nunnan", syster Alice, onskat sig. Vi gar och gar och star plotsligt framfor nagra sma grona plantor... Jag och Amanda tittar pa varandra och borjar inse vad som hant.
Kan man verkligen ata de har? Fragar vi.
Lararen stirrar pa oss som om vi vore utomjordingar (det kanner vi oss visserligen ofta som) och svarar; nej?
De tror alltsa att vi vill kopa blommor till nunnans skoltradgard. Blommor?! Skulle vi akt tre timmar for att kopa blommor?! Det var ju kvinnan sjalv som gett forslaget att vi kunde bidra med plantor.
Irriterade for att folk har verkar lida av alzheimers och seriosa vaxproppar ringer vi Syster Alice och Joseph (som just idag bestamt sig for att han inte ville folja med) och far tillslut klarhet pa bada hall om vad vi vill inhandla.
Hittade ocksa slutligen en butik dar vi kopte fron till kal, majs, lok, tomat, vattenmelon, mm.
En bild pa pasen med de svarfangade frona (busfron, hoho)
Stort tack till Camilla Rosenskold som finansierade detta projekt!
St Pauls sma tradgardsmastare fick frona och var garna med pa bild
Efter vi overlamnat de svarhittade frona akte vi och tittade pa ananasodlingar.
SA HAFTIGT! Sahar vaxer alltsa en ananas IRL. Inte i ett lager pa Konsum alltsa... hmm...
Fulvolontarerna ar mycket fascinerade och ska har skorda sin forsta ananas. Ett noje vi med gladje projsade 18 svenska riksdaler for (da ingick en man som letade upp en mogen, skordfardig frukt)
I full fard med att saga ananas
Sa enormt stolta over var forstfodda (skordade). Har flabbat at den har bilden och gett kommentarer som: Kop den HAR ananasen! Den ar SAA bra! Vi ser verkligen ut som tva ananasbonder...
Igar praoade vi som Jesus en stund, och delade ut diverse fornodenheter i vart "kvarter". Barnen fick sma paket innehallande bamseteckningar (sadana man ska farglagga) och kritor. Dessutom fick de ett litet godisregn och tva fina leksaksbilar som en svensk pojke skickat med oss. Mammornas paket inneholl handsprit, plaster, bindor och tamponger. Nar de upptackte tampongerna glodde de misstroget forst pa dem, och sen pa oss. What is this?
Ehm... ja du... Joseph...Kan du forklara? Jag tror dock att hans svar lamnade de i ovisshet.
En bild fran utdelningen
Fina leksaksbilar till fina ungar
Efter det gav vi lite klader till en tjej pa St Josephs, sadant vi kunde avvara. B la ett par skor, tre par byxor, diverse linnen, trojor, en klanning och en bh. Hoppas det kommer till anvandning!
Sahaaar glad blev Joseph for nodladdaren vi lamnar kvar i huset. Tack till Jonas Petersson som skickade den med oss! Stor nytta under de frekventa stromavbrotten! Forutom den fick Joseph ocksa ett litet apotek med huvudvarkstabletter, skoskavsplaster, diarrepiller, allergimedel mm som han kan ha i huset. (Och solkram med spf 30 till andra bleka volontarer)
Jattestora afrikapussar, snart ses vi igen falukorvslandet!
Amanda (I Kenya):
Hej Sverige!
Dagarna rullar pa och snart ar man hemma i Sverige igen!
Sjalvklart ska det bli skont att fa vanlig mat igen, ha en skon sang osv men pa nagot satt kanns det samtidigt tomt att skriva att det nu bara ar fem dagar kvar..
Allting ar sa annorlunda har och har man aldrig varit har sa kommer man aldrig forsta. Det ar verkligen som man ser pa fadderbarnsgalor att barnens mest avancerade leksak ar ett trasigt cykelhjul och att barn har skor ar definitivt inget som man raknar med. Nar man blir helt till sig av en sang med lakan, toalett med papper och en egentligen acklig pizza - sa har man verkligen fatt en annan inblick!
Vi har borjat anvanda kor som vagmarken och tycker att man kanner sig extremt frasch efter att har duschat och rakat armhalorna. Det raknas som ren lyx!
Men jag borjar bli lite trott pa att standigt vara svettig, lukta svett, att andra luktar svett..
Kom pa mig sjalv att jag log for mig sjalv att jag skulle pa brollop for da skulle val anda de flesta lukta gott?
Ja, de flesta iaf!
En annan sak ar att man inte ens blev chockad av att se manniskor ga till brollopet i flipp flopp. I Sverige hade det ju blivit tissel och tassel direkt. Har ar det mer, ja det var hennes finaste skor.
Det mest sorgliga med detta inlagg ar att jag ar pa besok, i deras land. Detta ar deras liv. De har inget annat att aka hem till. Deras vardag ar flipp flopp, cykelhjul, ugali och att torka sig i rumpan med fingrarna efter toabesoket. Medan jag kan komma hem till min mamma och saga att jag vill ha just falukorv idag.
Jag vet att det inte gor nagon skillnad i att lipa, men jag tycker det ar sa fruktansvart att manniskor har verkligen lever i en standig kamp om att overleva.
Och tank bara pa vad manga olika kriterier vi har pa olika saker..
Tex pa en pojkvan:
- Ska ha ett bra jobb
- Ska se bra ut
- Ha valtranad kropp
- Ska vara rolig, snall, omtanksam, romantisk osv osv
Har ar det istallet:
- Han ska helst ha ett jobb
Och jag som har haft san angest for jag inte vet vad jag ska lasa pa hogskolan..
Har har man inget val. Eller jo, om man vill salja mango eller vara cykeltaxi.
Alla som inte uppskattar sitt liv borde aka ner hit i tva veckor. Det hade rackt for att andra er uppfattning, tro mig!
Sverige, kara Sverige. Vi kommer snart hem till dig!
"Jag saknar hem" - inte direkt korrekt svenska.
och sa har vi gemensamt kommit fran till att det inte finns nagot som heter biffsas.
Dagarna rullar pa och snart ar man hemma i Sverige igen!
Sjalvklart ska det bli skont att fa vanlig mat igen, ha en skon sang osv men pa nagot satt kanns det samtidigt tomt att skriva att det nu bara ar fem dagar kvar..
Allting ar sa annorlunda har och har man aldrig varit har sa kommer man aldrig forsta. Det ar verkligen som man ser pa fadderbarnsgalor att barnens mest avancerade leksak ar ett trasigt cykelhjul och att barn har skor ar definitivt inget som man raknar med. Nar man blir helt till sig av en sang med lakan, toalett med papper och en egentligen acklig pizza - sa har man verkligen fatt en annan inblick!
Vi har borjat anvanda kor som vagmarken och tycker att man kanner sig extremt frasch efter att har duschat och rakat armhalorna. Det raknas som ren lyx!
Men jag borjar bli lite trott pa att standigt vara svettig, lukta svett, att andra luktar svett..
Kom pa mig sjalv att jag log for mig sjalv att jag skulle pa brollop for da skulle val anda de flesta lukta gott?
Ja, de flesta iaf!
En annan sak ar att man inte ens blev chockad av att se manniskor ga till brollopet i flipp flopp. I Sverige hade det ju blivit tissel och tassel direkt. Har ar det mer, ja det var hennes finaste skor.
Det mest sorgliga med detta inlagg ar att jag ar pa besok, i deras land. Detta ar deras liv. De har inget annat att aka hem till. Deras vardag ar flipp flopp, cykelhjul, ugali och att torka sig i rumpan med fingrarna efter toabesoket. Medan jag kan komma hem till min mamma och saga att jag vill ha just falukorv idag.
Jag vet att det inte gor nagon skillnad i att lipa, men jag tycker det ar sa fruktansvart att manniskor har verkligen lever i en standig kamp om att overleva.
Och tank bara pa vad manga olika kriterier vi har pa olika saker..
Tex pa en pojkvan:
- Ska ha ett bra jobb
- Ska se bra ut
- Ha valtranad kropp
- Ska vara rolig, snall, omtanksam, romantisk osv osv
Har ar det istallet:
- Han ska helst ha ett jobb
Och jag som har haft san angest for jag inte vet vad jag ska lasa pa hogskolan..
Har har man inget val. Eller jo, om man vill salja mango eller vara cykeltaxi.
Alla som inte uppskattar sitt liv borde aka ner hit i tva veckor. Det hade rackt for att andra er uppfattning, tro mig!
Sverige, kara Sverige. Vi kommer snart hem till dig!
"Jag saknar hem" - inte direkt korrekt svenska.
och sa har vi gemensamt kommit fran till att det inte finns nagot som heter biffsas.
Kajsa (i Kenya):
Hej dar hemma!
Nu borjar resan verkligen lida mot sitt slut, bara ynka 5 dagar kvar... Kanns helt vansinnigt. Men det ar klart ni vet att det bara ar 5 dagar kvar! Ni raknar ju ner tills ni ska fa traffa era favoritpersoner!
I tisdags slet vi oss ur huset redan klockan sju for att for tredje och sista gangen den har sommaren bege oss till Homabay. Med oss hade vi Lucky (nej, det ar inte hunden, han bor med oss) da vi tyckte det var lite laskigt att antra den afrikanska landsbygden pa egen hand. Efter tre timmar pa skumpiga vagar, i nedsuttna saten med konstig lutning var vi framme. Efter ett mal friterad fisk och majsgrot i ett platskjuls-cafe blev vi upphamtade i bil (!) och skjutsade till St Pauls. Nastan med en gang fick vi bege oss ned till byn igen, till fots i ca 35 grader. Svettigt? Ja lite.
Vi gick tillsammans med Lucky och en larare fran skolan, som syster Alice skickat.
Var plan var som tidigare namnt att kopa plantor till skolan, nagot den har "nunnan", syster Alice, onskat sig. Vi gar och gar och star plotsligt framfor nagra sma grona plantor... Jag och Amanda tittar pa varandra och borjar inse vad som hant.
Kan man verkligen ata de har? Fragar vi.
Lararen stirrar pa oss som om vi vore utomjordingar (det kanner vi oss visserligen ofta som) och svarar; nej?
De tror alltsa att vi vill kopa blommor till nunnans skoltradgard. Blommor?! Skulle vi akt tre timmar for att kopa blommor?! Det var ju kvinnan sjalv som gett forslaget att vi kunde bidra med plantor.
Irriterade for att folk har verkar lida av alzheimers och seriosa vaxproppar ringer vi Syster Alice och Joseph (som just idag bestamt sig for att han inte ville folja med) och far tillslut klarhet pa bada hall om vad vi vill inhandla.
Hittade ocksa slutligen en butik dar vi kopte fron till kal, majs, lok, tomat, vattenmelon, mm.
En bild pa pasen med de svarfangade frona (busfron, hoho)
Stort tack till Camilla Rosenskold som finansierade detta projekt!
St Pauls sma tradgardsmastare fick frona och var garna med pa bild
Efter vi overlamnat de svarhittade frona akte vi och tittade pa ananasodlingar.
SA HAFTIGT! Sahar vaxer alltsa en ananas IRL. Inte i ett lager pa Konsum alltsa... hmm...
Fulvolontarerna ar mycket fascinerade och ska har skorda sin forsta ananas. Ett noje vi med gladje projsade 18 svenska riksdaler for (da ingick en man som letade upp en mogen, skordfardig frukt)
Amanda (I Kenya):
Hej Sverige!
Nu ar vi inne pa sista veckan. Kan ni fatta det?! Tiden har gatt sa himla fort nu pa slutet.
I sondags hade vi var turistdag - som sket sig big time. Regn igen sa pooldagen varade i ca 2 timmar..
Forra gangen vi skrev ett inlagg sa skrev vi att det regnade. Och det pa bestallning! Folk kunde inte komma ut fran kopcentret for det Viktoriasjon hade tydligen fatt for sig att flytta! Vattnet var sa hogt att man inte kunde oppna bildorrar for vattnet var sa hogt ovanfor marken. Oversvamningar bade inne och ute och vart sovrum hade inte kommit undan det heller.. Denna grodan tyckte det var for mycket vatten ute sa den bestamde sig for att flytta in under soffan i vardagsrummet..
Idag var det dags for var stora avslutning pa Tip Top.
Det blev tandborstningsskola och fiskedamm :) Och allt blev valdigt lyckat!
Manga av barnen hade aldrig haft en tandborste och blev sa glada! Tank om barn i Sverige ocksa hade uppskattat tandborstning sa..
En av pojkarna som fick sin forsta tandborste :)
Har forsoker vi forklara hur man ska ga tillvaga for att borsta tanderna :)
Och det gick ju inte sa jattebra for alla med att fa pa tandkramen pa just tandborsten..
Sen var det dags for fiskedamm!
Nagra barn stod utanfor skolan och dreglade over barnens godispasar sa de fick ocksa fiska varsin gang :)
Sen fick de tva stora paket med massor av leksaker i!
Efter det gick vi hem till Cindy som vi har bestamt ska fa bli vart fadderbarn :)
Hon ska ocksa fa folja med oss till poolen pa lordag och hon har aldrig badat i hela sitt liv.
Vi ska skamma bort henne lite med att kopa hamburgare och glass :)
Med att hon ar vart fadderbarn menas att vi ska betala hennes skolgang och skolklader i nagra ar framover.
Hon har tva aldre broder och ingen pappa, sa hon hade antagligen inte fatt fortsatta ga i skolan om vi inte hade sponsrat henne.. Hennes mamma blev jatteglad nar vi sa att vi hade bestamt oss for att sponsra just Cindy!
Kvar pa planeringen:
Tisdag: Aka till barnhemmet i Homabay, overnatta och ge plantor
Onsdag: Se ananasodling och aka hem
Torsdag: Arbeta pa gatubarnsomradet
Fredag: Aka pa utflykt till ekvatorn
Lordag: Pooldag med Cindy
Sondag: Pooldag
Mandag: Hemfarden paborjas!
Afrikapussar
Nu ar vi inne pa sista veckan. Kan ni fatta det?! Tiden har gatt sa himla fort nu pa slutet.
I sondags hade vi var turistdag - som sket sig big time. Regn igen sa pooldagen varade i ca 2 timmar..
Forra gangen vi skrev ett inlagg sa skrev vi att det regnade. Och det pa bestallning! Folk kunde inte komma ut fran kopcentret for det Viktoriasjon hade tydligen fatt for sig att flytta! Vattnet var sa hogt att man inte kunde oppna bildorrar for vattnet var sa hogt ovanfor marken. Oversvamningar bade inne och ute och vart sovrum hade inte kommit undan det heller.. Denna grodan tyckte det var for mycket vatten ute sa den bestamde sig for att flytta in under soffan i vardagsrummet..
Idag var det dags for var stora avslutning pa Tip Top.
Det blev tandborstningsskola och fiskedamm :) Och allt blev valdigt lyckat!
Manga av barnen hade aldrig haft en tandborste och blev sa glada! Tank om barn i Sverige ocksa hade uppskattat tandborstning sa..
En av pojkarna som fick sin forsta tandborste :)
Har forsoker vi forklara hur man ska ga tillvaga for att borsta tanderna :)
Och det gick ju inte sa jattebra for alla med att fa pa tandkramen pa just tandborsten..
Sen var det dags for fiskedamm!
Nagra barn stod utanfor skolan och dreglade over barnens godispasar sa de fick ocksa fiska varsin gang :)
Sen fick de tva stora paket med massor av leksaker i!
Efter det gick vi hem till Cindy som vi har bestamt ska fa bli vart fadderbarn :)
Hon ska ocksa fa folja med oss till poolen pa lordag och hon har aldrig badat i hela sitt liv.
Vi ska skamma bort henne lite med att kopa hamburgare och glass :)
Med att hon ar vart fadderbarn menas att vi ska betala hennes skolgang och skolklader i nagra ar framover.
Hon har tva aldre broder och ingen pappa, sa hon hade antagligen inte fatt fortsatta ga i skolan om vi inte hade sponsrat henne.. Hennes mamma blev jatteglad nar vi sa att vi hade bestamt oss for att sponsra just Cindy!
Kvar pa planeringen:
Tisdag: Aka till barnhemmet i Homabay, overnatta och ge plantor
Onsdag: Se ananasodling och aka hem
Torsdag: Arbeta pa gatubarnsomradet
Fredag: Aka pa utflykt till ekvatorn
Lordag: Pooldag med Cindy
Sondag: Pooldag
Mandag: Hemfarden paborjas!
Afrikapussar
Amanda (I Kenya):
Hej Sverige!
Har ar det riktigt skyfall, vagarna har blivit aar och det ser ut som att alla manniskor som gar forbi har kissat pa sig..
Men som svensk ar man ju ganska van, haha.
Har kommer lite bilder :)
Sara och Padde, vi vet att ni alskar oss :)
Och sa lamnade vi over datorer till Joseph som vi hade med oss fran privatpersoner i Sverige.
Igar hade vi lektion pa gymnasieskolan S:t Joseph. Vi pratade om vad vi gor for miljon i Sverige.
Till vanster ser ni Kajsas forklaring pa soptippen och atervinningstationerna och till hoger ser ni mina fina bilder pa reningsverk och vattenkraftverk :)
I slutet pratade jag om kollektivtrafiken i Sverige eftersom den ar sa annorlunda.
Konstiga saker enligt eleverna:
- Att vi har en tidtabell
- Foljer bussen inte den sa far man pengarna tillbaka genom resegarantin
- Att vi har stoppknappar och speciella stoppplatser
- Att man inte kan betala med pengar
- Att det finns en begransning pa hur manga passagerare man far ha
Och ni skulle sett deras miner nar jag berattade att man kunde folja bussens vag genom mobilen och alltsa se om bussen skulle vara sen.. De trodde oss inte, haha.
Idag var vi pa ett afrikanskt brollop och pa bilden ser ni aven min klanning som jag fatt uppsydd har :)
Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska beskriva brollopet mer an nagra tankar i punktform:
- Brollopet borjade 1,5h efter utsatt tid
- Dekorationen anlande 40 min efter brollopet skulle startat
- Brudparet sag otroligt plagade ut under hela cermonin
- De fick skriva pa ett kontrakt
- Bruden fick saga saker som: "jag lovar att lyda min man och respektera honom"
Vi bestamde att strunta i brollopsfesten och at kinamat istallet, mums :)
Afrikapussar fran ett osregnigt Kisumu
Har ar det riktigt skyfall, vagarna har blivit aar och det ser ut som att alla manniskor som gar forbi har kissat pa sig..
Men som svensk ar man ju ganska van, haha.
Har kommer lite bilder :)
Sara och Padde, vi vet att ni alskar oss :)
Och sa lamnade vi over datorer till Joseph som vi hade med oss fran privatpersoner i Sverige.
Igar hade vi lektion pa gymnasieskolan S:t Joseph. Vi pratade om vad vi gor for miljon i Sverige.
Till vanster ser ni Kajsas forklaring pa soptippen och atervinningstationerna och till hoger ser ni mina fina bilder pa reningsverk och vattenkraftverk :)
I slutet pratade jag om kollektivtrafiken i Sverige eftersom den ar sa annorlunda.
Konstiga saker enligt eleverna:
- Att vi har en tidtabell
- Foljer bussen inte den sa far man pengarna tillbaka genom resegarantin
- Att vi har stoppknappar och speciella stoppplatser
- Att man inte kan betala med pengar
- Att det finns en begransning pa hur manga passagerare man far ha
Och ni skulle sett deras miner nar jag berattade att man kunde folja bussens vag genom mobilen och alltsa se om bussen skulle vara sen.. De trodde oss inte, haha.
Idag var vi pa ett afrikanskt brollop och pa bilden ser ni aven min klanning som jag fatt uppsydd har :)
Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska beskriva brollopet mer an nagra tankar i punktform:
- Brollopet borjade 1,5h efter utsatt tid
- Dekorationen anlande 40 min efter brollopet skulle startat
- Brudparet sag otroligt plagade ut under hela cermonin
- De fick skriva pa ett kontrakt
- Bruden fick saga saker som: "jag lovar att lyda min man och respektera honom"
Vi bestamde att strunta i brollopsfesten och at kinamat istallet, mums :)
Afrikapussar fran ett osregnigt Kisumu
Amanda (I Kenya):
Hej Sverige!
Har inte duschat pa fem dagar.. Finns inget rinnande vatten i huset. Harligt!
Men ja, sant ska man val ocksa fa uppleva!
Igar var vi och lamnade vara inhandlade saker till den gamla tanten i Nyahera!
Kostade 72 kr for tre personer att aka en timme i tuc tuc. Kanner sig rik? Ja.
Fyra olika sorters bonor, 2 kg ugalimjol, 3 kg ris, 1 kg salt, tvattsvamp, stalull, tvattmedel, handduk och matfett.
Allt detta for 150 svenska kronor och det kommer racka en manad for henne.
Vi kopte aven madrass, filt, kudde och lakan till gamla damen. Sa hon kan slippa sova pa golvet med sin gamla rygg..
Har overlamnar vi sakerna till den blinda damen :)
Efter det akte vi till en annan gammal dam och overlamnde mat, tvattmedel, stalull, tval och handduk.
Hon hade kommit fran Tanzania for sju ar sen och hade precis fatt ett hus med vaggar. Innan hade hon bott under ett staltak i 6 ar.
Sen tankte vi aven passa pa att beratta att om man vill sponsra barn eller aldre damer sa far man jattegarna skriva till oss. Vi har Joseph som ansvarar for barnen och Alice for de aldre damerna. Istallet for att ga via en organistation sa gar alla pengar oavkortat till den man vill sponsra.
Och som ni sag innan sa racker 100 kr/manad riktigt langt har!
Afrikapuss
Har inte duschat pa fem dagar.. Finns inget rinnande vatten i huset. Harligt!
Men ja, sant ska man val ocksa fa uppleva!
Igar var vi och lamnade vara inhandlade saker till den gamla tanten i Nyahera!
Kostade 72 kr for tre personer att aka en timme i tuc tuc. Kanner sig rik? Ja.
Fyra olika sorters bonor, 2 kg ugalimjol, 3 kg ris, 1 kg salt, tvattsvamp, stalull, tvattmedel, handduk och matfett.
Allt detta for 150 svenska kronor och det kommer racka en manad for henne.
Vi kopte aven madrass, filt, kudde och lakan till gamla damen. Sa hon kan slippa sova pa golvet med sin gamla rygg..
Har overlamnar vi sakerna till den blinda damen :)
Efter det akte vi till en annan gammal dam och overlamnde mat, tvattmedel, stalull, tval och handduk.
Hon hade kommit fran Tanzania for sju ar sen och hade precis fatt ett hus med vaggar. Innan hade hon bott under ett staltak i 6 ar.
Sen tankte vi aven passa pa att beratta att om man vill sponsra barn eller aldre damer sa far man jattegarna skriva till oss. Vi har Joseph som ansvarar for barnen och Alice for de aldre damerna. Istallet for att ga via en organistation sa gar alla pengar oavkortat till den man vill sponsra.
Och som ni sag innan sa racker 100 kr/manad riktigt langt har!
Afrikapuss
Kajsa (i Kenya):
Nu tankte jag beratta hur det gar nar man forsoker dela ut mat till Streetkids.
Vi handlade tio kilo ris och fyra kilo grona linser, och satta sedan igang med att laga lite traditionell Kenyansk mat. Det tog ca 6 timmar...
Runt sju baxade vi in tva gigantiska grytor i en tuc tuc och bagav oss mot forsta destination.
Dar gick det forhallandevis bra, vi blev dock tvugna att ge mat till fem vuxna man ocksa, for att "undvika konflikten" och att de skulle ta barnens mat, enligt Joseph. Troligtvis hade det hant om vi inte hade gett dem, men anda. Man blir sa arg, tanker att de kunde val ha skaffat sig ett jobb istallet. Men nej, det finns ju i och for sig inga jobb har.
Nasta destination: busstationen. Har blev det alltsa bokstavligt talat matkrig, eller krig om maten i alla fall. Dar befann sig ca 100 barn, unga och vuxna uteliggare som alla var valdigt overtygade om att just de skulle sta langst fram i kon. Vi gjorde manga forsok till organisation och att barnen skulle fa mat forst, men det urartade totalt, alla knuffades, vi brande oss sa mycket pa riset, har brannblasor pa alla fingrarna... De skrek och puttade och forsokte tillslut rulla ivag tuc tucen... Efter en tid som kandes som tva evigheter, (vi var gratfardiga och forbannade) skrek Joseph genom folkmassan att vi skulle ta oss darifran. Nagra av de lite mer normala mannen forsokte hjalpa oss genom att putta tuc tucen bort fran kaoset da den inte gick att starta. Vi kom nastan inte in. Mannen som sprang efter tuctucen lyckades valta den stora grytan med linser sa att allt rann ut i bakluckan. En man slet ut grytan och lyfte upp den som om han tankte sla de andra med den. Nagon lyckades ta tillbaka den och tryckte in den till oss igen.
Tuctucen gick igang och vi borjade kora darifran. Samma man som tagit grytan innan hoppade in och sa att han skulle aka med oss. Till en borjan gjorde han inget, bara pratade, men plotsligt sa han: "fin gryta" kastade sig over oss och hogg tag i den igen. Vi blev sa forbannade, fick tag i honom och grytan, slet for att fa behalla den ena och sparkade och puttade pa den andra. Amanda orfilade honom och jag tryckte mina naglar sakert en centimeter ner i hans arm. Han skulle helt enkelt inte ha den dar grytan! Tuctuc-killen gjorde sitt allra basta for att skaka av sig honom genom att kora sicksack over vagen (ja, vi krockade nastan) och en gang lyckades han nastan. Mannen trillade ur men holl sig fast i dorren och slapades med flera meter i full fart (en tuc tuc kan ga i 65-70 km/h) innan han lyckades klattra in igen. Vi blev alltsa inte av med den har fulla, hoga idioten forran vi svangde in framfor polishuset. Da insag han plotsligt att det inte var vart besvaret, (grytan hade han antagligen salt om han fatt tag i den, och anvant pengarna till lim eller alkohol) hoppade av och forsvann.
Ja, men han maste i alla fall blivit chockad att tva vita tjejer kampade for sitt liv for en jadra aliminiumkastrull...
Trakigt nog blev vi av med en kamera. Joseph ar heeelt overtygad om att han kommer fa tillbaka den medans vi och Alice kan satta pengar pa att den redan ar sald.
'Cus this is africa
Vi handlade tio kilo ris och fyra kilo grona linser, och satta sedan igang med att laga lite traditionell Kenyansk mat. Det tog ca 6 timmar...
Runt sju baxade vi in tva gigantiska grytor i en tuc tuc och bagav oss mot forsta destination.
Dar gick det forhallandevis bra, vi blev dock tvugna att ge mat till fem vuxna man ocksa, for att "undvika konflikten" och att de skulle ta barnens mat, enligt Joseph. Troligtvis hade det hant om vi inte hade gett dem, men anda. Man blir sa arg, tanker att de kunde val ha skaffat sig ett jobb istallet. Men nej, det finns ju i och for sig inga jobb har.
Nasta destination: busstationen. Har blev det alltsa bokstavligt talat matkrig, eller krig om maten i alla fall. Dar befann sig ca 100 barn, unga och vuxna uteliggare som alla var valdigt overtygade om att just de skulle sta langst fram i kon. Vi gjorde manga forsok till organisation och att barnen skulle fa mat forst, men det urartade totalt, alla knuffades, vi brande oss sa mycket pa riset, har brannblasor pa alla fingrarna... De skrek och puttade och forsokte tillslut rulla ivag tuc tucen... Efter en tid som kandes som tva evigheter, (vi var gratfardiga och forbannade) skrek Joseph genom folkmassan att vi skulle ta oss darifran. Nagra av de lite mer normala mannen forsokte hjalpa oss genom att putta tuc tucen bort fran kaoset da den inte gick att starta. Vi kom nastan inte in. Mannen som sprang efter tuctucen lyckades valta den stora grytan med linser sa att allt rann ut i bakluckan. En man slet ut grytan och lyfte upp den som om han tankte sla de andra med den. Nagon lyckades ta tillbaka den och tryckte in den till oss igen.
Tuctucen gick igang och vi borjade kora darifran. Samma man som tagit grytan innan hoppade in och sa att han skulle aka med oss. Till en borjan gjorde han inget, bara pratade, men plotsligt sa han: "fin gryta" kastade sig over oss och hogg tag i den igen. Vi blev sa forbannade, fick tag i honom och grytan, slet for att fa behalla den ena och sparkade och puttade pa den andra. Amanda orfilade honom och jag tryckte mina naglar sakert en centimeter ner i hans arm. Han skulle helt enkelt inte ha den dar grytan! Tuctuc-killen gjorde sitt allra basta for att skaka av sig honom genom att kora sicksack over vagen (ja, vi krockade nastan) och en gang lyckades han nastan. Mannen trillade ur men holl sig fast i dorren och slapades med flera meter i full fart (en tuc tuc kan ga i 65-70 km/h) innan han lyckades klattra in igen. Vi blev alltsa inte av med den har fulla, hoga idioten forran vi svangde in framfor polishuset. Da insag han plotsligt att det inte var vart besvaret, (grytan hade han antagligen salt om han fatt tag i den, och anvant pengarna till lim eller alkohol) hoppade av och forsvann.
Ja, men han maste i alla fall blivit chockad att tva vita tjejer kampade for sitt liv for en jadra aliminiumkastrull...
Trakigt nog blev vi av med en kamera. Joseph ar heeelt overtygad om att han kommer fa tillbaka den medans vi och Alice kan satta pengar pa att den redan ar sald.
'Cus this is africa
Amanda (I Kenya):
Hej Afrikabloggen!
Nu ar det exakt tva veckor kvar tills vi paborjar var hemfard. For ja, den tar ju totalt 35 timmar..
Kanns lite konstigt eftersom det nu borjat kannas som en vardag att vakna upp av solen halv sju och att en tupp galer som en dare.
Men samtidigt ska det bli skont att fa komma hem till Sverige igen. Vi ar ju tva strukturerade planeringsmonster som inte trivs i det har tempot. Visst har det varit skont att inte alltid vara sa stressad over allting. Men det kanns anda som att det ar dags att fa upp tempot igen och fa saker gjorda - och det med en gang.
Hittills har vi gjort foljande som volontarer:
- Renoverat Tip Top
- Besokt och gett mat till de handikappade barnen i Mbita
- Overnattat pa ett barnhem i Homabay och gav leksaker
- Gett mat till 70 st hemlosa
- Besokt och gett mat till den aldre damen i Nyahera
- Haft flertalet lektioner pa Tip Top
- Raddat (stulit) en hund som agaren missskotte
- Besokt olika sjukhus och lekt med de sjuka barnen
- Besokt ett kvinnofangelse och delat ut bindor, tval och tavttmedel
- Tagit forsta spadtaget pa det stora gatubarnsprojektet
Sahar ser var planering ut for de tva resterande veckorna:
Tisdag: Aka till den aldre damen och lamna madrass, kudde, lakan, filt, mat och tvattmedel
Onsdag: Arbeta pa landomradet
Torsdag: Tip Top (ha tandskola och ge ut tandborstar + tandkram till alla 65 barnen)
Fredag: Ha lektion om Sveriges miljo pa gymnasieskolan S:t Joseph
Lordag: Brollop
Sondag: Turistdag: Ga till poolen
Mandag: Tip Top (laga skolklader)
Tisdag: Aka till Homabay och lamna plantor till barnhemmet
Onsdag: Aka hem fran Homabay + titta pa ananasodling
Torsdag: Avslutning pa Tip Top med fiskedamm
Fredag: S:t Joseph
Lordag: Ga till poolen med Cindy (vart fadderbarn fran Tip Top)
Sondag: Ga till poolen
Mandag: Packa, handla matsack, flyga till Nairobi
Tisdag: Flyga tillbaka till Sverige
Kenyapussar
Nu ar det exakt tva veckor kvar tills vi paborjar var hemfard. For ja, den tar ju totalt 35 timmar..
Kanns lite konstigt eftersom det nu borjat kannas som en vardag att vakna upp av solen halv sju och att en tupp galer som en dare.
Men samtidigt ska det bli skont att fa komma hem till Sverige igen. Vi ar ju tva strukturerade planeringsmonster som inte trivs i det har tempot. Visst har det varit skont att inte alltid vara sa stressad over allting. Men det kanns anda som att det ar dags att fa upp tempot igen och fa saker gjorda - och det med en gang.
Hittills har vi gjort foljande som volontarer:
- Renoverat Tip Top
- Besokt och gett mat till de handikappade barnen i Mbita
- Overnattat pa ett barnhem i Homabay och gav leksaker
- Gett mat till 70 st hemlosa
- Besokt och gett mat till den aldre damen i Nyahera
- Haft flertalet lektioner pa Tip Top
- Raddat (stulit) en hund som agaren missskotte
- Besokt olika sjukhus och lekt med de sjuka barnen
- Besokt ett kvinnofangelse och delat ut bindor, tval och tavttmedel
- Tagit forsta spadtaget pa det stora gatubarnsprojektet
Sahar ser var planering ut for de tva resterande veckorna:
Tisdag: Aka till den aldre damen och lamna madrass, kudde, lakan, filt, mat och tvattmedel
Onsdag: Arbeta pa landomradet
Torsdag: Tip Top (ha tandskola och ge ut tandborstar + tandkram till alla 65 barnen)
Fredag: Ha lektion om Sveriges miljo pa gymnasieskolan S:t Joseph
Lordag: Brollop
Sondag: Turistdag: Ga till poolen
Mandag: Tip Top (laga skolklader)
Tisdag: Aka till Homabay och lamna plantor till barnhemmet
Onsdag: Aka hem fran Homabay + titta pa ananasodling
Torsdag: Avslutning pa Tip Top med fiskedamm
Fredag: S:t Joseph
Lordag: Ga till poolen med Cindy (vart fadderbarn fran Tip Top)
Sondag: Ga till poolen
Mandag: Packa, handla matsack, flyga till Nairobi
Tisdag: Flyga tillbaka till Sverige
Kenyapussar
Kajsa (i Kenya):
Hej afrikabloggen!
Sedan Safarin har vi gjort ett par tappra forsok at ta tag i vara liv som volontarer igen.
I lordags tog vi hunden pa promenad, i koppel (mycket ovanlig syn har) och hade en planeringsdag vid sjon. Valdigt mysigt. Vi hade med oss kycklingsallad men aptiten kanske paverkades nagot av att vuxna man badade och tvattade sig, nakna ca 20 m bort.
Myser med Tessie vid Victoriasjon
Igar var vi pa gudstjanst med Molly, Josephs syster. Vi testade ocksa att ha en "svaltdag", vi ville veta hur det kandes. Vilket I-landsproblem va? Att inte veta hur det ar att vara riktigt hungrig. 24 timmar utan mat gjorde viss effekt, t ex huvudvark, illamaende, yrsel, onskan om att alla ska do och halla kaft. Tankar pa om man kanske kanske kan ata hunden... Men pa det hela taget var det inte sa farligt som vi trott. Sen har ju dock inte fattiga mojligheten att rakna ned timmarna tills nar man ska ata och nar det val galler sa blir det nog definitivt inte pizza, som i vart fall.
Trevlig och VALDIGT glad farbror som ville vara med pa kort efter gudstjansten
Under dagen lyckades vi trots arga magar ta for oss att aka och handla till den 96-ariga blinda damen vi ska hjalpa. Madrass, kudde, tjock filt och lakan stod pa inkopslistan. Vi kopte ocksa varsin liten tandkramstub till barnen pa Tip Top, som de ska fa med sig hem efter tandborstningsprojektet i skolan, sa att de kan fortsatta borsta hemma.
65 tandborstar och 65 tandkramstuber. Undra vad de i affaren trodde... allvarliga andedraktsproblem?
Sjalvklart vill vi passa pa att tacka Tdl Fredrik Schriever Abeln, som sponsrat oss i vart tandprojekt!
Och tack Padde som hjalpt oss att hitta honom.
Och tack Jonas som hjalpte oss att skriva en faktura.
Idag var var tanke att ga till Tip Top, men Joseph ringde lararna och det visar sig att loven har tydligen ar lite flexibla, sa idag var dar bara 20 barn som hade bastamt sig for att de inte behovde ha mer lov. Istallet ska vi aka med Joseph och handla stolpar och annat material till stangslet, som vi ska hjalpa till att satta upp pa StreetKids-omradet.
Ikvall ska vi gora en repris pa matutdelningen vi hade for nagra veckor sedan. Sa efter att jobbet ar avslutat pa StreetKidsomradet flanger vi ivag igen och kokar 100 liter bonor och ris!
Massa Kenyapussar!
Sedan Safarin har vi gjort ett par tappra forsok at ta tag i vara liv som volontarer igen.
I lordags tog vi hunden pa promenad, i koppel (mycket ovanlig syn har) och hade en planeringsdag vid sjon. Valdigt mysigt. Vi hade med oss kycklingsallad men aptiten kanske paverkades nagot av att vuxna man badade och tvattade sig, nakna ca 20 m bort.
Myser med Tessie vid Victoriasjon
Igar var vi pa gudstjanst med Molly, Josephs syster. Vi testade ocksa att ha en "svaltdag", vi ville veta hur det kandes. Vilket I-landsproblem va? Att inte veta hur det ar att vara riktigt hungrig. 24 timmar utan mat gjorde viss effekt, t ex huvudvark, illamaende, yrsel, onskan om att alla ska do och halla kaft. Tankar pa om man kanske kanske kan ata hunden... Men pa det hela taget var det inte sa farligt som vi trott. Sen har ju dock inte fattiga mojligheten att rakna ned timmarna tills nar man ska ata och nar det val galler sa blir det nog definitivt inte pizza, som i vart fall.
Trevlig och VALDIGT glad farbror som ville vara med pa kort efter gudstjansten
Under dagen lyckades vi trots arga magar ta for oss att aka och handla till den 96-ariga blinda damen vi ska hjalpa. Madrass, kudde, tjock filt och lakan stod pa inkopslistan. Vi kopte ocksa varsin liten tandkramstub till barnen pa Tip Top, som de ska fa med sig hem efter tandborstningsprojektet i skolan, sa att de kan fortsatta borsta hemma.
65 tandborstar och 65 tandkramstuber. Undra vad de i affaren trodde... allvarliga andedraktsproblem?
Sjalvklart vill vi passa pa att tacka Tdl Fredrik Schriever Abeln, som sponsrat oss i vart tandprojekt!
Och tack Padde som hjalpt oss att hitta honom.
Och tack Jonas som hjalpte oss att skriva en faktura.
Idag var var tanke att ga till Tip Top, men Joseph ringde lararna och det visar sig att loven har tydligen ar lite flexibla, sa idag var dar bara 20 barn som hade bastamt sig for att de inte behovde ha mer lov. Istallet ska vi aka med Joseph och handla stolpar och annat material till stangslet, som vi ska hjalpa till att satta upp pa StreetKids-omradet.
Ikvall ska vi gora en repris pa matutdelningen vi hade for nagra veckor sedan. Sa efter att jobbet ar avslutat pa StreetKidsomradet flanger vi ivag igen och kokar 100 liter bonor och ris!
Massa Kenyapussar!
