Kajsa (i Kenya):
Nu tankte jag beratta hur det gar nar man forsoker dela ut mat till Streetkids.
Vi handlade tio kilo ris och fyra kilo grona linser, och satta sedan igang med att laga lite traditionell Kenyansk mat. Det tog ca 6 timmar...
Runt sju baxade vi in tva gigantiska grytor i en tuc tuc och bagav oss mot forsta destination.
Dar gick det forhallandevis bra, vi blev dock tvugna att ge mat till fem vuxna man ocksa, for att "undvika konflikten" och att de skulle ta barnens mat, enligt Joseph. Troligtvis hade det hant om vi inte hade gett dem, men anda. Man blir sa arg, tanker att de kunde val ha skaffat sig ett jobb istallet. Men nej, det finns ju i och for sig inga jobb har.
Nasta destination: busstationen. Har blev det alltsa bokstavligt talat matkrig, eller krig om maten i alla fall. Dar befann sig ca 100 barn, unga och vuxna uteliggare som alla var valdigt overtygade om att just de skulle sta langst fram i kon. Vi gjorde manga forsok till organisation och att barnen skulle fa mat forst, men det urartade totalt, alla knuffades, vi brande oss sa mycket pa riset, har brannblasor pa alla fingrarna... De skrek och puttade och forsokte tillslut rulla ivag tuc tucen... Efter en tid som kandes som tva evigheter, (vi var gratfardiga och forbannade) skrek Joseph genom folkmassan att vi skulle ta oss darifran. Nagra av de lite mer normala mannen forsokte hjalpa oss genom att putta tuc tucen bort fran kaoset da den inte gick att starta. Vi kom nastan inte in. Mannen som sprang efter tuctucen lyckades valta den stora grytan med linser sa att allt rann ut i bakluckan. En man slet ut grytan och lyfte upp den som om han tankte sla de andra med den. Nagon lyckades ta tillbaka den och tryckte in den till oss igen.
Tuctucen gick igang och vi borjade kora darifran. Samma man som tagit grytan innan hoppade in och sa att han skulle aka med oss. Till en borjan gjorde han inget, bara pratade, men plotsligt sa han: "fin gryta" kastade sig over oss och hogg tag i den igen. Vi blev sa forbannade, fick tag i honom och grytan, slet for att fa behalla den ena och sparkade och puttade pa den andra. Amanda orfilade honom och jag tryckte mina naglar sakert en centimeter ner i hans arm. Han skulle helt enkelt inte ha den dar grytan! Tuctuc-killen gjorde sitt allra basta for att skaka av sig honom genom att kora sicksack over vagen (ja, vi krockade nastan) och en gang lyckades han nastan. Mannen trillade ur men holl sig fast i dorren och slapades med flera meter i full fart (en tuc tuc kan ga i 65-70 km/h) innan han lyckades klattra in igen. Vi blev alltsa inte av med den har fulla, hoga idioten forran vi svangde in framfor polishuset. Da insag han plotsligt att det inte var vart besvaret, (grytan hade han antagligen salt om han fatt tag i den, och anvant pengarna till lim eller alkohol) hoppade av och forsvann.
Ja, men han maste i alla fall blivit chockad att tva vita tjejer kampade for sitt liv for en jadra aliminiumkastrull...
Trakigt nog blev vi av med en kamera. Joseph ar heeelt overtygad om att han kommer fa tillbaka den medans vi och Alice kan satta pengar pa att den redan ar sald.
'Cus this is africa
Vi handlade tio kilo ris och fyra kilo grona linser, och satta sedan igang med att laga lite traditionell Kenyansk mat. Det tog ca 6 timmar...
Runt sju baxade vi in tva gigantiska grytor i en tuc tuc och bagav oss mot forsta destination.
Dar gick det forhallandevis bra, vi blev dock tvugna att ge mat till fem vuxna man ocksa, for att "undvika konflikten" och att de skulle ta barnens mat, enligt Joseph. Troligtvis hade det hant om vi inte hade gett dem, men anda. Man blir sa arg, tanker att de kunde val ha skaffat sig ett jobb istallet. Men nej, det finns ju i och for sig inga jobb har.
Nasta destination: busstationen. Har blev det alltsa bokstavligt talat matkrig, eller krig om maten i alla fall. Dar befann sig ca 100 barn, unga och vuxna uteliggare som alla var valdigt overtygade om att just de skulle sta langst fram i kon. Vi gjorde manga forsok till organisation och att barnen skulle fa mat forst, men det urartade totalt, alla knuffades, vi brande oss sa mycket pa riset, har brannblasor pa alla fingrarna... De skrek och puttade och forsokte tillslut rulla ivag tuc tucen... Efter en tid som kandes som tva evigheter, (vi var gratfardiga och forbannade) skrek Joseph genom folkmassan att vi skulle ta oss darifran. Nagra av de lite mer normala mannen forsokte hjalpa oss genom att putta tuc tucen bort fran kaoset da den inte gick att starta. Vi kom nastan inte in. Mannen som sprang efter tuctucen lyckades valta den stora grytan med linser sa att allt rann ut i bakluckan. En man slet ut grytan och lyfte upp den som om han tankte sla de andra med den. Nagon lyckades ta tillbaka den och tryckte in den till oss igen.
Tuctucen gick igang och vi borjade kora darifran. Samma man som tagit grytan innan hoppade in och sa att han skulle aka med oss. Till en borjan gjorde han inget, bara pratade, men plotsligt sa han: "fin gryta" kastade sig over oss och hogg tag i den igen. Vi blev sa forbannade, fick tag i honom och grytan, slet for att fa behalla den ena och sparkade och puttade pa den andra. Amanda orfilade honom och jag tryckte mina naglar sakert en centimeter ner i hans arm. Han skulle helt enkelt inte ha den dar grytan! Tuctuc-killen gjorde sitt allra basta for att skaka av sig honom genom att kora sicksack over vagen (ja, vi krockade nastan) och en gang lyckades han nastan. Mannen trillade ur men holl sig fast i dorren och slapades med flera meter i full fart (en tuc tuc kan ga i 65-70 km/h) innan han lyckades klattra in igen. Vi blev alltsa inte av med den har fulla, hoga idioten forran vi svangde in framfor polishuset. Da insag han plotsligt att det inte var vart besvaret, (grytan hade han antagligen salt om han fatt tag i den, och anvant pengarna till lim eller alkohol) hoppade av och forsvann.
Ja, men han maste i alla fall blivit chockad att tva vita tjejer kampade for sitt liv for en jadra aliminiumkastrull...
Trakigt nog blev vi av med en kamera. Joseph ar heeelt overtygad om att han kommer fa tillbaka den medans vi och Alice kan satta pengar pa att den redan ar sald.
'Cus this is africa
Kommentarer
Trackback
