Kajsa (i Falukorvslandet):
Hej Afrikabloggen! (när kommer man skriva det nästa gång?)
Först vill jag bara rada lite vanligt folk i en tack-lista (för jag älskar ju listor)
Tack
Min familj
Min Johan
Mina vänner
Claes Silfverhjelm
Hela Drottning Blanka
Röda Korset i Laholm
Folke Bernadotte-fonden
Ni har alla varit en del av vår process.
Men till det jag egentligen vill ha fram...
Jag går fortfarande runt i en bubbla och funderar på hur det kan vara möjligt att vårt äventyr är över. Hur allt här hemma kan vara så rent, lukta så gott och vara så organiserat.
Tänk att vi, du & jag Amanda, har tagit oss hela vägen till vår dröm.
Från den dagen då vi satt i min stugas trädgård och någon av oss sa; vet du vad jag alltid velat göra? Åka till Afrika och volontärarbeta.
Tänk alla gånger det känts så fruktansvärt avlägset, t ex när man sitter på en 10-timmars-buss till Härnösand för att gå på Afrikakonferens,
När man stått i 30 minus med urinvägsinfektion och sålt muffins och haft fiskedamm,
När man suttit i oräkneliga timmar bland röda-kors-tanter och druckit kaffe,
Ja, då var Afrika väldigt långt borta.
Men nu vet både du och jag att både Afrika, och allt annat man drömmer om, är inom räckhåll bara man ger sig fasen på det.
Och det gör vi ju alltid.
Så Amanda, tack för att vi gav oss fasen på det här tillsammans.
Tusen skratt, tusen omgångar nollan, tusen minnen, tusen utmaningar senare kom vi ut på andra sidan och flabbade oss igenom Köpenhamn och hela vägen hem tills vi till slut landade våra egna sängar.
Fick du med dig bomben?
Två dagar senare är det gott med svensk mat, skönt med jämna vägar och bekvämt att välja temperatur i duschen.
Men tomt utan Ann-Christine.
Någon dag åker vi vägen tillbaka till Kenya, ett universum vi nu för alltid har en fot i.
Men först ska vi hitta hem i vårt eget.
Stoppar du in myggnätet och släcker så lyser jag med mobilen så du hittar in.
Godnatt Afrika.
Din Kajsa mzungo Albjär
Först vill jag bara rada lite vanligt folk i en tack-lista (för jag älskar ju listor)
Tack
Min familj
Min Johan
Mina vänner
Claes Silfverhjelm
Hela Drottning Blanka
Röda Korset i Laholm
Folke Bernadotte-fonden
Ni har alla varit en del av vår process.
Men till det jag egentligen vill ha fram...
Jag går fortfarande runt i en bubbla och funderar på hur det kan vara möjligt att vårt äventyr är över. Hur allt här hemma kan vara så rent, lukta så gott och vara så organiserat.
Tänk att vi, du & jag Amanda, har tagit oss hela vägen till vår dröm.
Från den dagen då vi satt i min stugas trädgård och någon av oss sa; vet du vad jag alltid velat göra? Åka till Afrika och volontärarbeta.
Tänk alla gånger det känts så fruktansvärt avlägset, t ex när man sitter på en 10-timmars-buss till Härnösand för att gå på Afrikakonferens,
När man stått i 30 minus med urinvägsinfektion och sålt muffins och haft fiskedamm,
När man suttit i oräkneliga timmar bland röda-kors-tanter och druckit kaffe,
Ja, då var Afrika väldigt långt borta.
Men nu vet både du och jag att både Afrika, och allt annat man drömmer om, är inom räckhåll bara man ger sig fasen på det.
Och det gör vi ju alltid.
Så Amanda, tack för att vi gav oss fasen på det här tillsammans.
Tusen skratt, tusen omgångar nollan, tusen minnen, tusen utmaningar senare kom vi ut på andra sidan och flabbade oss igenom Köpenhamn och hela vägen hem tills vi till slut landade våra egna sängar.
Fick du med dig bomben?
Två dagar senare är det gott med svensk mat, skönt med jämna vägar och bekvämt att välja temperatur i duschen.
Men tomt utan Ann-Christine.
Någon dag åker vi vägen tillbaka till Kenya, ett universum vi nu för alltid har en fot i.
Men först ska vi hitta hem i vårt eget.
Stoppar du in myggnätet och släcker så lyser jag med mobilen så du hittar in.
Godnatt Afrika.
Din Kajsa mzungo Albjär
Kommentarer
Trackback
