afrikatvatusenelva

Nu borjar resan verkligen lida mot sitt slut, bara ynka 5 dagar kvar... Kanns helt vansinnigt. Men det ar klart ni vet att det bara ar 5 dagar kvar! Ni raknar ju ner tills ni ska fa traffa era favoritpersoner!

I tisdags slet vi oss ur huset redan klockan sju for att for tredje och sista gangen den har sommaren bege oss till Homabay. Med oss hade vi Lucky (nej, det ar inte hunden, han bor med oss) da vi tyckte det var lite laskigt att antra den afrikanska landsbygden pa egen hand. Efter tre timmar pa skumpiga vagar, i nedsuttna saten med konstig lutning var vi framme. Efter ett mal friterad fisk och majsgrot i ett platskjuls-cafe blev vi upphamtade i bil (!) och skjutsade till St Pauls. Nastan med en gang fick vi bege oss ned till byn igen, till fots i ca 35 grader. Svettigt? Ja lite.

Vi gick tillsammans med Lucky och en larare fran skolan, som syster Alice skickat.

Var plan var som tidigare namnt att kopa plantor till skolan, nagot den har "nunnan", syster Alice, onskat sig. Vi gar och gar och star plotsligt framfor nagra sma grona plantor... Jag och Amanda tittar pa varandra och borjar inse vad som hant.

Kan man verkligen ata de har? Fragar vi.

Lararen stirrar pa oss som om vi vore utomjordingar (det kanner vi oss visserligen ofta som) och svarar; nej?

De tror alltsa att vi vill kopa blommor till nunnans skoltradgard. Blommor?! Skulle vi akt tre timmar for att kopa blommor?! Det var ju kvinnan sjalv som gett forslaget att vi kunde bidra med plantor.

Irriterade for att folk har verkar lida av alzheimers och seriosa vaxproppar ringer vi Syster Alice och Joseph (som just idag bestamt sig for att han inte ville folja med) och far tillslut klarhet pa bada hall om vad vi vill inhandla.

Hittade ocksa slutligen en butik dar vi kopte fron till kal, majs, lok, tomat, vattenmelon, mm.