afrikatvatusenelva

Hej Afrikabloggen!

Tänkte att jag också skulle skriva några rader om konserten..

Jag har aldrig, i hela mitt liv, varit så stressad, förvirrad, panikslagen.
Jag har aldrig, i hela mitt liv, varit så nära på att börja gråta, bli hysterisk, skrika, 
slå alla som pratade med mig, gräva ner mig, skita i alltihop.

Som timmen innan konserten skulle börja.



Men sen.. När dörrarna hade öppnats, alla satt på plats och vi skulle börja prata.
Då släppte det och jag behövde knappt manuskorten eftersom allt flöt på ändå.
Jag är verkligen så nöjd över allas prestation!
Det kunde, enligt mig och alla jag pratat med, inte kunnat gå bättre.
Synd att inte du var där, Padde. Du hade varit så stolt!
(..och Sara, dig ska vi inte ens prata om. Du hade gråtit!)

Vi drog tillochmed impulsiva skämt: 

- Vi tappade vår mic. Kajsa tar upp den och säger med pipröst: "I'm okey"
- Torsten (en som spelar med gitarr) lämnar stol och gitarrmic framme när jag ska upp och prata.
Jag säger: "Jaha, så du ska låta mig göra allt?! Schysst.."
- Kajsa berättar om att barnen på mammas förskola fick måla vykort.
Jag säger: "Ja, lite barnarbete har vi fått ta till.."

Det var säkert många fler, men det kan vara kul att ha skrivit upp några så vi kommer ihåg dem :)

Slutsats: Det gick betydligt bättre än förväntat och det var verkligen roligt,
samtidigt som det gav bra utdelning!

Afrikapuss