Kajsa och Amanda: (i Kenya)
Hej Sverige!
Igar var vi med Alice, en kvinna som vi bor med, pa ett av hennes volontaruppdrag. Hon ar namligen har for att hjalpa aldre manniskor genom kyrkan. Vi akte en svettig "buss" ungefar en timme och sen gick vi rakt in i "Afrikas skogar". Majsodlingar, med andra ord. Langt ifran deras civilisation bodde en blind gumma helt ensam. Lagade all sin mat sjalv - men oppen eld. Hon har inga barn som kan forsorja henne och darfor kommer Alice och hjalper henne med mat. Forra gangen Alice hade varit dar sa trodde manniskor i omradet att hon hade lamnat efter sig nagot vardefullt. Nar de inte kunde bryta upp dorren gjorde de hal i vaggen istallet. Inte sa svart eftersom det bara ar lera.. Jag och Kajsa har bestamt oss for att kopa en madrass, for denna stackars gumma sover direkt pa golvet, utan varken tacke eller kudde. Hon ar skinn och ben och over 90 ar.
Efter det var vi pa en gudstjanst, vilket var ett annat uppdrag Alice hade. Att predika i olika kyrkor. Forst var gudstjansten helt okej, lite skrikig om man jamfor med Sverige men helt okej att lyssna pa. Sen borjade det totalt urarta. Folk grat, bad hogt, prasten skrek, kvinnorna foll ner pa kna. En kvinna borjade tillochmed skaka och svimmade tillslut. Det var san frustration! Det var med andra ord helt psyko. Jag sag verkligen ut som denna smileyn: :| Och det annu mer sjuka var att efter gudstjansten brukar vi i Sverige ha kollekt. Har kallade man upp alla medlemmar och sa hogt hur mycket de la. Gav man mycket, da fick man applader. Gav man lite, sa var det snabbt over till nasta pa listan. Det sjuka ar att de knappt har rad med mat och anda har man mage att begara pengar av dem till kyrkan.
Efter det hade vi inga ord. Mer an att om Gud ser det har, och anda inte gor nagonting, da ar han ett jadra arsle.
Idag daremot har vi gjort var forsta dag pa Tip Top. Jag kan ju saga sahar; sag aldrig mer att svenska barn ar elaka mot varandra.
Har ser man verkligen hur fattigdomen paverkat dem. Vi kopte en plastboll senast vi var i affaren och den hade vi med oss idag. Vi kastade ut den pa "garden" och det tog kanske 10-15 minuter innan de hade haft sonder den. Det tog tio sekunder innan nagon borjade grata for att den hade blivit knuffad nar alla 62 barnen sprang efter den. Alla ar sa valdigt egoistiska for de ser varje chans att fa nagot som sin sista. Nar man dessutom har en uppfostran hemifran dar man lar sig att tigga, att om man inte uppfor sig blir man uppaten av Mzungos (vita) och att man ska slass for att ta sig fram. De slog varandra helt oprovocerat, konstant. Rasterna var ett enda stort virrvar av barn som ville kramas, fixa vart har, kanna pa vart skinn... men ocksa sa manga barn som grat for att de blivit slagna eller knuffade. Det ar ju en sak att bli uppskattad, det ar kul, men vi far hoppas att de vanjer sig lite mer vid oss sa att de inte alltid vill vara fastklistrade pa oss. Annars kommer vi vara utan skinn pa armarna och de kommer vara tva meter langa. Jag ser helt klart fram emot att ga dit igen men vi har en hel del att gora har om man sager sa :)
Vi har lart oss sa otroligt mycket pa de har fa dagarna. Undrar hur forandrade vi kommer vara nar vi kommer hem.. Aterstar att se!
Igar satt vara rumskompisar och tittade i mitt fotoalbum och sa sag Lucky (en kille i huset) min kanin Harry pa en bild.
- Hur gammal ar han?
- Sju, tror jag.
- Ar det hans riktiga oron?
- Ja? hahaha
- Han maste verkligen vara gammal..
Han trodde det bara for att han hade hangande oron...
Jag menar, visst att vi tar han till tandlakaren regelbundet, men att plastikoperera oronen det var val anda lite att ta i?
Sen har vi en forfragan. Ar det nagon som kanner en tandlakare som hade velat vara med och sponsra vart tandprojekt? Vi ska ge tandborstar, tandkram och borsta tanderna varje dag i borjan av skoldagen. 500 kr kostar det att ge 65 barn tandborstar och tandkram. Vi kan sponsra med det sjalva, men tankte om nagon kanske vill ha det som bra marknadsforing? Vi kommer dokumentera allting som har med tandprojektet att gora saklart!
Kommentera garna och fraga om det ar nagot!
Vara kenyanska nummer ar:
Amanda +254 70 43 93 228
Kajsa +254 70 43 93 268
Svettiga Kenyapussar
I bussen till Nyahera
Denna vagen hade de precis gjort om..
Pa Tip Top
I Kenya finns det inget som heter mammaledighet.. Har haller Amanda lararinnans barn. Som fortfarande ammar.
Sahar smutsig ar man efter en halv dag..
Bonor och chipati
Igar var vi med Alice, en kvinna som vi bor med, pa ett av hennes volontaruppdrag. Hon ar namligen har for att hjalpa aldre manniskor genom kyrkan. Vi akte en svettig "buss" ungefar en timme och sen gick vi rakt in i "Afrikas skogar". Majsodlingar, med andra ord. Langt ifran deras civilisation bodde en blind gumma helt ensam. Lagade all sin mat sjalv - men oppen eld. Hon har inga barn som kan forsorja henne och darfor kommer Alice och hjalper henne med mat. Forra gangen Alice hade varit dar sa trodde manniskor i omradet att hon hade lamnat efter sig nagot vardefullt. Nar de inte kunde bryta upp dorren gjorde de hal i vaggen istallet. Inte sa svart eftersom det bara ar lera.. Jag och Kajsa har bestamt oss for att kopa en madrass, for denna stackars gumma sover direkt pa golvet, utan varken tacke eller kudde. Hon ar skinn och ben och over 90 ar.
Efter det var vi pa en gudstjanst, vilket var ett annat uppdrag Alice hade. Att predika i olika kyrkor. Forst var gudstjansten helt okej, lite skrikig om man jamfor med Sverige men helt okej att lyssna pa. Sen borjade det totalt urarta. Folk grat, bad hogt, prasten skrek, kvinnorna foll ner pa kna. En kvinna borjade tillochmed skaka och svimmade tillslut. Det var san frustration! Det var med andra ord helt psyko. Jag sag verkligen ut som denna smileyn: :| Och det annu mer sjuka var att efter gudstjansten brukar vi i Sverige ha kollekt. Har kallade man upp alla medlemmar och sa hogt hur mycket de la. Gav man mycket, da fick man applader. Gav man lite, sa var det snabbt over till nasta pa listan. Det sjuka ar att de knappt har rad med mat och anda har man mage att begara pengar av dem till kyrkan.
Efter det hade vi inga ord. Mer an att om Gud ser det har, och anda inte gor nagonting, da ar han ett jadra arsle.
Idag daremot har vi gjort var forsta dag pa Tip Top. Jag kan ju saga sahar; sag aldrig mer att svenska barn ar elaka mot varandra.
Har ser man verkligen hur fattigdomen paverkat dem. Vi kopte en plastboll senast vi var i affaren och den hade vi med oss idag. Vi kastade ut den pa "garden" och det tog kanske 10-15 minuter innan de hade haft sonder den. Det tog tio sekunder innan nagon borjade grata for att den hade blivit knuffad nar alla 62 barnen sprang efter den. Alla ar sa valdigt egoistiska for de ser varje chans att fa nagot som sin sista. Nar man dessutom har en uppfostran hemifran dar man lar sig att tigga, att om man inte uppfor sig blir man uppaten av Mzungos (vita) och att man ska slass for att ta sig fram. De slog varandra helt oprovocerat, konstant. Rasterna var ett enda stort virrvar av barn som ville kramas, fixa vart har, kanna pa vart skinn... men ocksa sa manga barn som grat for att de blivit slagna eller knuffade. Det ar ju en sak att bli uppskattad, det ar kul, men vi far hoppas att de vanjer sig lite mer vid oss sa att de inte alltid vill vara fastklistrade pa oss. Annars kommer vi vara utan skinn pa armarna och de kommer vara tva meter langa. Jag ser helt klart fram emot att ga dit igen men vi har en hel del att gora har om man sager sa :)
Vi har lart oss sa otroligt mycket pa de har fa dagarna. Undrar hur forandrade vi kommer vara nar vi kommer hem.. Aterstar att se!
Igar satt vara rumskompisar och tittade i mitt fotoalbum och sa sag Lucky (en kille i huset) min kanin Harry pa en bild.
- Hur gammal ar han?
- Sju, tror jag.
- Ar det hans riktiga oron?
- Ja? hahaha
- Han maste verkligen vara gammal..
Han trodde det bara for att han hade hangande oron...
Jag menar, visst att vi tar han till tandlakaren regelbundet, men att plastikoperera oronen det var val anda lite att ta i?
Sen har vi en forfragan. Ar det nagon som kanner en tandlakare som hade velat vara med och sponsra vart tandprojekt? Vi ska ge tandborstar, tandkram och borsta tanderna varje dag i borjan av skoldagen. 500 kr kostar det att ge 65 barn tandborstar och tandkram. Vi kan sponsra med det sjalva, men tankte om nagon kanske vill ha det som bra marknadsforing? Vi kommer dokumentera allting som har med tandprojektet att gora saklart!
Kommentera garna och fraga om det ar nagot!
Vara kenyanska nummer ar:
Amanda +254 70 43 93 228
Kajsa +254 70 43 93 268
Svettiga Kenyapussar
I bussen till Nyahera
Denna vagen hade de precis gjort om..
Pa Tip Top
I Kenya finns det inget som heter mammaledighet.. Har haller Amanda lararinnans barn. Som fortfarande ammar.
Sahar smutsig ar man efter en halv dag..
Bonor och chipati
Kommentarer
Postat av: Sara Dahl
Jag älskar er på riktigt!
Var starka! Sätt ert avtryck hos ett barn och ni har gjort skillnad. Det är det lilla i det stora som räknas. Var rädda om er.
Varma kramar
Sara
Trackback
