Kajsa (i Kenya):
Ja. Det finns inte sa mycket mer att saga an det Amanda just berattat. Det har samhallet alltsa... De dagarna som ar pa detta viset foljer alltid ett visst monster. Man ar forbannad. Man vill grata. Kanske gor man just det. Allt kanns hopplost. Men sen kommer man pa sig sjalv. Jag ar inte en san. En san som sager nej fy fan det har ar kort, nu aker jag hem. Nagon maste vaga vara den forsta.
Nagon maste vara den forsta Rosa Park i det har samhallet, som vagrar stalla sig upp pa bussen for att en vit ska fa sitta.
Det ar inte barnens fel. Och ja, de finns de manniskor har som ar nojda med sin tillvaro, och det maste man da acceptera. Men alla ska fa chansen att veta att det finns ett annat universum. Ibland tanker jag att man borde halla kaften. Men det ar inte riktigt min grej.
Nagon maste vara den forsta Rosa Park i det har samhallet, som vagrar stalla sig upp pa bussen for att en vit ska fa sitta.
Det ar inte barnens fel. Och ja, de finns de manniskor har som ar nojda med sin tillvaro, och det maste man da acceptera. Men alla ska fa chansen att veta att det finns ett annat universum. Ibland tanker jag att man borde halla kaften. Men det ar inte riktigt min grej.
Kommentarer
Trackback
