afrikatvatusenelva

Hej hej! Nu ar vi har igen.


I fredags hade vi en matutdelning till de hemlosa och "street kids:en" som bor pa soptippen. Vi handlade under dagen och fick sedan hjalp av Josephs syster att laga en speciell ratt som kallas pilaff. Det ar lite som en risotto, gjord pa ris, kott, lok, vitlok, tomatsas och garam masala (kryddblandning). Vi surrade sedan fast var megagryta bak pa en tuc tuc (sag inte speciellt sakert ut, men det gick) och akte bort till 70 hungriga manniskor, mestadels man.

Som vanligt ar inget organiserat enligt vara matt, och trots att Joseph lovat att alla skulle sitta ned och vi skulle dela ut maten till dem sa slutade det anda med att en av de hemlosa stog sjalv vid grytan och slevade upp till alla som tryckte sig fram. Vi fick dela ut tallrikar.





Joseph med jattegrytan fastsurrad pa en tuc tuc




Vid utdelningen av maten



Nastan varje dag slutar med att vi sitter pa vart rum och har en lang analysera-och-reflektera-stund dar vi jamfor fram och tillbaka mellan Sverige, Kenya, resten av varlden och vara egna varderingar. Till exempel som med den har matutdelningen da. Vi ansag att det hade varit battre att maten hade rackt till fler, istallet for att nagra fa ska ata sig proppmatta, men sa funkar det inte riktigt har. Det ar forst till kvarn som galler och de fick verkligen MYCKET mat.
Egentligen tror jag inte att det kan vara bra att ata sa enormt mycket nar man kanske inte atit alls pa flera dagar, det blir ju liksom en chock for hela kroppen. Har man dessutom vant magsacken vid att inte ata sa mycket finns det egentligen ingen anledning att spracka den, det ar val battre att latt kunna bli matt? Men ater igen, det ar inte sa har. Folk tanker aldrig for imorgon, bara for idag. Varje gang de far man tror de att det ar den sista.

Vi planerar anda att ha en sadan har matutdelning fler ganger, men vi vill da prova var teori om lite mer organisation. Kanske funkar det, eller sa gor det inte det. Och da ar det bara att konstatera; "'cuz this is Africa".


Igar hade vi en turistdag. Vi akte pa formiddagen till en swimmingpool och stannade dar hela dagen. Det var SA skont att bara fa sola och bada och latsas att man var pa lite "vanlig" semester. Vi upptackte ocksa att bland de rikare (de som har rad att ga till en swimmingpool) skriker man inte Mzungo. Vi horde det inte en enda gang. Tror fortfarande inte att det kan vara fint eller positivt pa nagot vis att skrika efter nagon pa gatan bara for att den ar annorlunda. Vare sig det handlar om hudfarg, att de tror man ar rik, eller vad som helst.



Kajsa forsoker jobba pa brannan. Med en jattefluga pa ryggen.




I fredags gick vi ocksa pa kenyansk nattklubb. Kandes lite speciellt. Alla dansade precis som jag gor nar jag fuldansar, och det ar verkligen FULT. Kan ni tanka er ett helt dansgolv med svarta Kajsor? Fast de slar oss pa fingrarna nar det kommer till att shakea rumpa i alla fall. Dar har vi inte en chans. Vi drack varsin ol ocksa, det gor vi inte ens hemma. Men den var helt okej. Inte battre an cola men :) Sag ocksa prostituerade som forsokte ragga kunder, och lucky hade svart att komma in pa klubben for de trodde han var under 18. han ar 23. Luckys kommentar till det hela? "Maybe they saw my babyface".

For 73 svenska kronor tog vi oss med tuctuc in till stan, betaldade intrade for 4 personer och drack varsin ol. Och tog tuc tuc hem. Billig utekvall?



Forsta gangen i smink och klanning sen vi kom hit






Alices styvdotter bodde hos oss en natt nar hon var sjuk, och fick lana min Afrika-troja som nattlinne.