Kajsa:
Ja, nu var det dags igen!
Idag blev vi intervjuade av Hallandsposten. Tycker alltid det är lite svårt att veta vad man ska säga, vilket budskap vill man få fram?
Idag handlade väl större delen av intervjun om konserten, så vi berättade lite om vad som kommer hända där.
Förutom konserten blev det också det vanliga snacket om vilka vi är, vad vi har gjort hittills, vilka våra mål är... osv.
Måste säga att det känns väldigt bra att kunna svara så säkert nu. "Vi ska åka i början av Juli och vara borta till i början av September. Vi ska åka till Kenya, till byn Kisumu och hjälpa till på en förskola som heter Tip Top. Organisationen vi ska åka med heter Friends Pioneer. Vi HAR sökt stipendier."
Istället för: "Ja vi ska någonstans i Afrika... Kanske Kenya eller Tanzania. Eller något helt annat. Vi vet inte när vi ska åka men vi ska nog vara borta två eller tre månader. Vi vill jobba med barn på något sätt. Vi har ingen organisation och vi ska söka stipender sen..."
Ja, det känns bra för vår egen tanke, men också skönt att kunna visa att man är seriös i sitt projekt när folk frågar.
Igår var vi på Maxi i Mellbystrand och delade ut 250 st flyers. Det gick snabbt som bara den, ungefär en timme tog det. Kanske något vi kan göra om, antingen där igen eller på ett annat ställe. Det blev nästan bara positiva reaktioner men som alltid finns det ju lite surgubbar vars filosofi är: "jag sköter min existens och ger blanka fan i hur det går för resten av världen". Lite tråkigt för dem... I alla fall så var det många som tyckte att det var ett bra intiativ och som sa att de gärna ville komma. Hoppas de gör det också!
Vi har också diskuterat lite farhågor idag... vad vi är mest oroliga över. Båda var överrens om att vi är rädda för att vi ska längta hem så pass mycket att det ska förstöra resan. Å andra sidan är vi också rädda att våra två månader ska gå för fort, att det ska ta för lång tid att vänja sig vid allt nytt så att vi inte hinner göra något vettigt där.
Jag tror att det blir lättare att tackla problemen om man är förberedd på att det kan hända. Det skulle vara värre om det dök upp något helt nytt på plats som man inte alls var beredd på och som blir svårt att ta itu med... Om man tänker att detta är två månader av nihundrafyrtioåtta (beräknat på ett 79:årigt liv) så känns det ganska meningslöst att slösa den chansen på att längta hem till något man har 946 månader i sitt liv. Förutom det är vi såklart rädda att det ska hända något där som fläckar hela resan och förstör vår syn på landet, t ex att vi blir rånade eller något liknade. Det skulle vara hemskt att gå runt och vara rädd hela tiden.
Det är nog viktigt att prata om det som kan vara jobbigt också, även fast man helst vill prata om allt man längtar till!
Afrikapuss
Idag blev vi intervjuade av Hallandsposten. Tycker alltid det är lite svårt att veta vad man ska säga, vilket budskap vill man få fram?
Idag handlade väl större delen av intervjun om konserten, så vi berättade lite om vad som kommer hända där.
Förutom konserten blev det också det vanliga snacket om vilka vi är, vad vi har gjort hittills, vilka våra mål är... osv.
Måste säga att det känns väldigt bra att kunna svara så säkert nu. "Vi ska åka i början av Juli och vara borta till i början av September. Vi ska åka till Kenya, till byn Kisumu och hjälpa till på en förskola som heter Tip Top. Organisationen vi ska åka med heter Friends Pioneer. Vi HAR sökt stipendier."
Istället för: "Ja vi ska någonstans i Afrika... Kanske Kenya eller Tanzania. Eller något helt annat. Vi vet inte när vi ska åka men vi ska nog vara borta två eller tre månader. Vi vill jobba med barn på något sätt. Vi har ingen organisation och vi ska söka stipender sen..."
Ja, det känns bra för vår egen tanke, men också skönt att kunna visa att man är seriös i sitt projekt när folk frågar.
Igår var vi på Maxi i Mellbystrand och delade ut 250 st flyers. Det gick snabbt som bara den, ungefär en timme tog det. Kanske något vi kan göra om, antingen där igen eller på ett annat ställe. Det blev nästan bara positiva reaktioner men som alltid finns det ju lite surgubbar vars filosofi är: "jag sköter min existens och ger blanka fan i hur det går för resten av världen". Lite tråkigt för dem... I alla fall så var det många som tyckte att det var ett bra intiativ och som sa att de gärna ville komma. Hoppas de gör det också!
Vi har också diskuterat lite farhågor idag... vad vi är mest oroliga över. Båda var överrens om att vi är rädda för att vi ska längta hem så pass mycket att det ska förstöra resan. Å andra sidan är vi också rädda att våra två månader ska gå för fort, att det ska ta för lång tid att vänja sig vid allt nytt så att vi inte hinner göra något vettigt där.
Jag tror att det blir lättare att tackla problemen om man är förberedd på att det kan hända. Det skulle vara värre om det dök upp något helt nytt på plats som man inte alls var beredd på och som blir svårt att ta itu med... Om man tänker att detta är två månader av nihundrafyrtioåtta (beräknat på ett 79:årigt liv) så känns det ganska meningslöst att slösa den chansen på att längta hem till något man har 946 månader i sitt liv. Förutom det är vi såklart rädda att det ska hända något där som fläckar hela resan och förstör vår syn på landet, t ex att vi blir rånade eller något liknade. Det skulle vara hemskt att gå runt och vara rädd hela tiden.
Det är nog viktigt att prata om det som kan vara jobbigt också, även fast man helst vill prata om allt man längtar till!
Afrikapuss
Kommentarer
Trackback
